Det är vanligt att i grubblandet varva negativa tankar ("Jag är en dålig förälder") med tröstande tankar ("Men mitt barn verkar må bra, alla säger att hon är så glad, det kan inte vara så illa"). Många känner igen sig i en upplevelse av att fastna i detta, som om de olika tankarna spelade pingis med varandra i ens huvud. Skillnaden mellan att grubbla och att lösa problem är just att du vid problemlösning ganska snabbt (en tumregel brukar vara inom två minuter) gör framsteg i att lösa problemet du funderar på och känner att du mår lite bättre, medan du när det handlar om grubblande sällan upplever dig komma framåt överhuvudtaget. Trots att du kanske ägnat mycket tid åt att tänka på problemet förstår du egentligen inte problemet bättre, och du känner dig inte heller gladare eller mindre självkritisk utan snarare tvärtom.
Om du fastnar i grubblande kan du prova tvåminutersregeln: nästa gång du i stunden misstänker att du ägnar dig åt att grubbla, sätt en timer på två minuter och ägna dig med fullt engagemang åt dina tankar. När klockan ringer så stanna upp och fråga dig själv om du under dessa två minuter kom vidare i problemlösningen, nådde några nya insikter eller om du nu mår bättre. Om inte - försök att flytta fokus till att göra något annat, gärna något konkret som inte är förenligt med att fortsätta att grubbla.
För de flesta är grubblande ett övergående problem, men för en del blir det till något som färgar hela ens tillvaro. I dessa lägen kan man behöva hjälp i att hitta ett annat sätt att förhålla sig till tillvaron. Här kan du läsa mer om hur du bokar en tid hos oss.
Relaterade sidor: KBT