Vad kan vara mer speciellt än att få ett barn tillsammans? Ni älskar ju varandra - självklart ska ni ta er an alla utmaningar som kan tänkas komma i er väg som det mest sammansvetsade av team. Men om man en dag inser att allt plötsligt handlar om att hantera de där utmaningarna? Om skratten och de förtroliga samtalen har gått upp i rök och allt som finns kvar är tjafs och diskussioner? Eller om den ena längtar efter närhet och den andra bara vill vara ifred? Hur gör man för att hålla ihop och fortsätta ta hand om varandra?
Att få barn tillsammans med den person du älskar och lever med är att plötsligt ha något oerhört betydelsefullt som binder er samman. Ni har en liten varelse att värna om, en varelse vars välbefinnande och utveckling är ert gemensamma mål och uppgift.
Samtidigt kan de närmaste åren vara de mest utmanande ni någonsin kommer att möta i egenskap av kärlekspar. För en del par upplevs barnet som den sista lilla pusselbiten som får tillvaron att falla på plats. Livet löper vidare, bara rikare än tidigare. Kanske har ni ungefär samma förväntningar på hur vardagen ska se ut, kanske har ni ett barn som överlag är nöjt och sover gott, eller kanske är ni helt enkelt själva personer som har lätt för att uppskatta livet så som det är och som trivs med livet med små barn i centrum. Kanske blir barnet något som knyter er ännu närmare varandra och fyller er relation och tillvaro med mening och glädje - så kan det ju vara!
För andra är det emellertid inte så enkelt. Några år in i småbarnslivet är det lika möjligt att du undrar om du och din partner egentligen har något gemensamt överhuvudtaget, ja, förutom barnen då. Det ni brukade göra tillsammans har kanske till stor del ersatts av andra betydligt mer barnfokuserade aktiviteter och de stunder där ni som par är i fokus har av uppenbara skäl blivit betydligt färre. Det ställs högre krav på en fungerande kommunikation när tiden att umgås med och lyssna på varandra är begränsad. Många upplever att de inte längre pratar om mycket annat än barnen och det praktiska i vardagen, och att helger och semestrar tenderar att präglas av irritation, konflikter och oinfriade förväntningar snarare än återhämtning eller äventyr. Om du mitt under småbarnsåren får frågan om vad din partner väcker för känslor hos dig är det inte alls omöjligt att du har svårt att få fatt i mycket annat än frustration - åtminstone vissa stunder.
Texten ovan är ett, av Norstedts redigerat, utdrag ur vår bok Må bra som förälder - Psykologernas strategier för småbarnsåren. Läs hela texten hos Norstedts.
Relaterade sidor: Vår bok
Med julen i antågande är det många som suckar, tar ett djupt andetag och hastar/planerar/oroar sig vidare i takt med att luckorna öppnas en efter en. Kanske är den stora stressen i allt som ska göras, kanske är den i det dåliga samvetet för den familjemedlemmen eller släktingen man gör besviken, kanske är den i oron över att alla...
Jag tycker om att det går mot höst. Jag tycker om mitt jobb, jag tycker om att vara hemma, jag tycker om kvällsfika med stearinljus innan barnen ska sova. Jag älskar hur min dotter fått höra på fritids att Mumin heter just Mumin efter han den där som gett onsdag namnet, hans ena fågel, hur hon vägrar tro...
Alla kan vi känna oss ledsna, orkeslösa och nedstämda ibland som en reaktion på saker som hänt oss, men vid en ihållande nedstämdhet påverkas både tankar, känslor och beteenden på ett mer varaktigt sätt. Vid en depression känner man sig nedstämd större delen av dagen, tappar lusten för de saker man tidigare uppskattat och är trött och orkeslös...